"Vad händer?" frågade en passagerare i mörkret. "Varför är det mörkt?"
"Motorerna har stannat," sa Johan och försökte se något.
"Jag är rädd," sa en nervös kvinna. "Han kommer att hitta mig nu."
"Vem är han?" frågade Johan. "Och vad heter du?"
"Jag heter Elin," sa hon. "Han är farlig."
En person från personalen kom in med en ficklampa. "Alla passagerare, sitt ner och var lugna," sa han. "Vi har problem med motorerna. Kaptenen jobbar på det. Ljuset kommer snart tillbaka."
"Hur länge måste vi vänta?" ropade en äldre man.
"Vi vet inte," svarade personalen. "Men vi är säkra här inne."
"Jag kan inte stanna här," viskade Elin. "Jag måste gömma mig."
Innan Johan hann svara, reste hon sig och sprang ut i korridoren.
"Vänta!" sa Johan. Han reste sig och följde efter henne.
Korridoren var lång och mörk. Johan använde ljuset från sin mobil.
"Elin? Var är du?" frågade han tyst.
Han hörde steg bakom sig. Det var en man i en svart kappa.
"Ursäkta," sa mannen. "Har du sett en ung kvinna med rött hår?"
"Nej," ljög Johan. "Vilken kvinna?"
"Det spelar ingen roll," sa mannen och gick mot toaletterna.
Johan gick ut på det öppna däcket. Vinden var kall och regnet var hårt.
"Elin?" ropade han.
Han såg inte henne. Men han såg något annat. Vid kanten låg en orange sak. Johan gick närmare.
Det var en flytväst. Den var tom, men det fanns blod på den.
"Hallå!" ropade Johan. "Är någon i vattnet?"
Inget svar. Bara ljudet från vågorna.
"Vad gör du här ute?" sa en mörk röst.
Johan vände sig om. Det var en annan man från besättningen.
"Titta," sa Johan och pekade på flytvästen. "Någon är borta."
Mannen från båten lyste med sin ficklampa på flytvästen. Hans ansikte blev mycket blekt.
"Gå in," sa han snabbt. "Gå in direkt och prata inte med någon om detta."
"Men..."
"Gå in!" skrek han.
Johan sprang in igen. Vem tillhörde flytvästen? Var det Elin? Och varför ville besättningen hålla det hemligt?