Den sista natten i stugan var lång. Sara och Erik har knappt sovit när solen börjar lysa över skogen.
"Nu eller aldrig," säger Erik. "Vi måste lämna stugan och hitta hjälp."
Sara nickar. Det känns fortfarande farligt.
De packar sina saker snabbt, de vet att tiden är viktig.
Deras steg över golvet låter högt.
"Tänk om det kommer tillbaka?" viskar Sara, men Erik lägger fingret på sina läppar.
När de öppnar dörren, skiner solen klart, men de är fortfarande kalla.
Plötsligt hörs ett ljud, en gren bryts längre bort.
Erik pekar mot skogen där snön fortfarande ligger.
De börjar springa, deras steg är snabba. Luften är kall men de blir varma av att springa.
Efter några minuter hör de något bakom sig.
"Snabbare," viskar Erik och de springer fortare.
Träden susar förbi och de tänker bara på att komma bort.
Hjärtat slår snabbt och de trycker undan grenar.
"Snart där," säger Erik när de ser en öppning längre fram.
Sara andas tungt, men hon vill överleva mer än hon är trött.
De når en väg, en bro till säkerhet.
"Vi klarade det," säger Sara, men då står något i vägen.
Det är något stort och mörkt i skogen. Något de alltid har känt var där.
Erik stannar, hans ögon möter Saras.
"Vi fortsätter. Vi måste," säger han.
Ljudet av något som kommer närmare hörs.
De börjar springa igen, adrenalinet pumpar.
Skuggorna är runt dem, men ljuset längre fram visar vägen.
Då hörs ett högt skrik mellan träden, ett sista farväl från det som jagade dem.
De kan inte stanna, även om deras fötter gör ont.
Och plötsligt, de är ute ur skogen, ute på vägen där morgonen lovar hjälp.
De saktar ner, men är fortfarande beredda.
Sara tittar tillbaka en sista gång mot skogen.
"Vi ska aldrig återvända," säger hon lättat.
Erik lägger armen runt henne. "Vi är fria nu," säger han med ett trött men lättat leende.
De går tillsammans längs vägen, bort från mörkret.
En bil syns långt borta och de vinkar för att få den att stanna.
En äldre man stannar och de hoppar in, glada att vara räddade.
När de kör iväg, ser de hur skogen blir lugn igen.
Men för Sara och Erik har världen inte känts så trygg på länge.
Skogen är bakom dem, tillsammans med mysteriet.
De är fria och på väg mot solen, en ny dag.
Sara lutar sig mot Erik, och de andas djupt i hopp om att mardrömmen är över.