Anna står vid staketet. Hon är nervös. Hennes man, Erik, kommer ut från deras lilla hus. Han bär en liten pojke. Pojken heter Leo.
"Vad händer?" frågar Erik. Han ser Lars, Buster och jorden. "Oj. Buster... nej."
"Förlåt," säger Anna till Lars. "Vi ska fixa det. Vi ska köpa nya blommor och potatis till dig. Jag lovar."
Lars tittar på en liten metallbit. Han plockar upp den. Det är en gammal, smutsig nyckel. Han lägger den snabbt i fickan. Han vill inte att de ska se den.
"Det är okej," säger Lars långsamt. Han är lite arg, men han ser att Anna är ledsen. Han är snäll. "Det är bara jord. Det går att fixa."
"Tack," säger Anna. Hon andas ut. "Du är snäll. Jag heter Anna. Och det här är Erik och Leo. Och hunden heter Buster."
"Jag heter Lars," säger han. Han tar Annas hand. De har jord på händerna. De skrattar lite.
"Kom hit, Buster," säger Erik. Han tar hunden och går in i deras trädgård.
"Vi kan hjälpa dig nu," säger Anna. "Vi kan städa."
"Nej, det behövs inte," säger Lars. Men Anna vill hjälpa.
I en timme arbetar de tillsammans. Anna är bra på att plantera. Hon arbetar snabbt. Lars arbetar långsamt. De pratar om vädret. Solen skiner. Det är en fin dag.
"Vill du ha kaffe?" frågar Anna. "Vi har kanelbullar. Erik bakar goda kanelbullar."
Lars tänker. Han är ofta ensam. Han dricker kaffe ensam. Han äter ensam.
"Ja, tack," säger Lars. "Det låter bra."
De sitter vid ett litet bord i Annas och Eriks trädgård. Kaffet är varmt. Bullarna är mjuka och söta. Lars gillar dem. Leo leker på marken. Buster sover under bordet. Det är lugnt.
"Det är fint här," säger Lars. "Jag tycker om min kolonilott. Det är tyst."
"Ja, vanligtvis," skrattar Erik. "Men vi är en högljudd familj. Förlåt om vi stör."
"Ni stör inte," säger Lars lite. Han tycker om lugnet, men han tycker också om sällskap.
Plötsligt hör de ett konstigt ljud. Det låter som vatten. Mycket vatten. Ljudet kommer från Annas och Eriks hus.
"Vad är det?" frågar Anna. Hon reser sig snabbt.
Erik springer till huset. Han öppnar dörren. Vatten rinner ut från huset. Det rinner ner för trappan.
"Hjälp!" ropar Erik. "Vattenröret är trasigt!"
Vattnet rinner snabbt. Det rinner över golvet. Det rinner mot deras möbler. Deras lilla hus är fullt av vatten. Lars reser sig. Han måste hjälpa sina nya vänner.