Vattnet rann snabbt ut ur stugan. Det var en stor olycka. Erik stod i vattnet och försökte stoppa det med en handduk. Det gick inte. Anna var mycket stressad. Hon bar ut små möbler från stugan.
Lars sprang till sin egen stuga. Han var pensionär nu, men tidigare jobbade han som rörmokare. Han arbetade med rör i fyrtio år. Han hade sin gamla verktygslåda i stugan. Han hittade den snabbt. Den var tung, men han sprang tillbaka.
"Flytta på dig, Erik!" ropade Lars. Han gick in i vattnet.
Lars tittade på röret under diskbänken. Det var gammalt och rostigt. Det hade gått sönder. Vattnet sprutade överallt. Lars var lugn. Han tog ett stort verktyg från lådan. Han arbetade snabbt och säkert. Efter fem minuter slutade vattnet rinna. Det blev helt tyst.
"Wow," sa Erik. Han var blöt. Hans byxor var blöta. Hans tröja var blöt. Men han var glad. "Tack, Lars. Tack så mycket."
"Du är en hjälte!" sa Anna. Hon kramade Lars. Lars blev lite röd i ansiktet. Han var inte van vid kramar.
"Det var inget," sa Lars. "Det var ett enkelt problem. Men ni behöver ett nytt rör. Det gamla är helt trasigt."
Resten av dagen städade de tillsammans. De torkade golvet. De bar ut mattorna i solen. Det var varmt, så allt torkade snabbt. Familjen var mycket tacksam.
"Vi vill bjuda dig på middag ikväll," sa Anna. "Som tack för hjälpen. Erik grillar korv och hamburgare."
Lars log. "Tack. Jag kommer gärna."
Middagen var jättebra. De åt mycket mat. De skrattade och pratade i timmar. Lars berättade om sitt gamla jobb. Erik och Anna berättade om sina liv. De kände sig som gamla vänner, inte som nya grannar. Lars kände i fickan. Han kände den gamla nyckeln. Han undrade fortfarande vad den var till, men han sa inget.
Nästa dag kom posten till området. Alla fick brev. Lars fick en räkning. Han tittade över staketet. Erik stod där med ett brev i handen. Han såg inte glad ut. Han såg mycket orolig ut. Hans ansikte var blekt.
"Vad är det, Erik?" frågade Lars. "Är allt bra?"
Anna kom ut från stugan. Hon tittade på brevet. Hennes ögon blev stora.
"Nej," sa Erik tyst. "Det är från kommunen. De skriver om trädgården."
"Vad vill de?" frågade Lars. Han gick närmare staketet.
Anna läste brevet högt. Hennes röst skakade. "De säger att... de säger att vi måste flytta. De säger att vi inte följer reglerna. De vill ta vår trädgård ifrån oss om två veckor."
Lars blev mycket arg. De var en bra familj. De var goda grannar. Kommunen kunde inte göra så här. Det var inte rättvist. Lars visste att kommunen var sträng, men det här var fel.