Lars, Anna och Erik satt vid det lilla vita bordet igen. De var inte glada längre. Alla var tysta. Brevet från kommunen låg på bordet mellan dem.
"Vi har inte gjort något fel," sa Erik. Han lät ledsen. "Vi köpte stugan förra månaden. Vi har städat, vi har målat... vi försöker göra allt rätt."
Lars tog brevet och läste det noga. Kommunen skrev att stugan var i dåligt skick, att staketet var för högt och att de hade för mycket skräp på baksidan. Det var gamla problem. Det var problem från den förra ägaren.
"Det här är inte rätt," sa Lars med bestämd röst. "Det var den gamla ägaren, herr Svensson. Han tog inte hand om stugan. Ni gör det bra. Kommunen har fel information."
"Men vad kan vi göra?" frågade Anna. Hon torkade en tår från kinden. "De vill att vi ska flytta."
"Vi måste kämpa," sa Lars. "Vi ska inte ge upp. Vi måste skriva ett brev till chefen i kommunen. Han heter Bengt. Han är envis, men han lyssnar om man förklarar bra."
De spenderade hela eftermiddagen med att skriva ett brev. Lars berättade vad de skulle skriva, och Anna skrev. De förklarade allt. De berättade att de höll på att fixa stugan. De skickade med bilder av det nya röret och de nya blommorna. De bad Bengt att komma och titta själv.
"Sådär," sa Lars när brevet var klart. "Det är ett bra brev. Nu måste vi vänta."
Dagen efter gick de till brevlådan tillsammans. De postade brevet. Sedan började en lång väntan. Dagarna gick långsamt. Solen sken fortfarande, men trädgården kändes inte lika rolig. Anna och Erik arbetade i trädgården varje dag, men de pratade inte lika mycket. De väntade bara på posten.
En vecka gick. Inget svar. Lars hjälpte dem att måla staketet. Han visade dem hur man klipper äppelträden. De blev en riktigt bra grupp. Men brevet från kommunen oroade dem.
På onsdagen såg Lars en svart bil parkera utanför området. En man i kostym steg ur bilen. Det var Bengt från kommunen. Han hade en mapp i handen. Han såg mycket allvarlig ut.
Lars gick snabbt fram till staketet. Han ropade på Anna och Erik.
Bengt gick med bestämda steg mot deras plats. Han stannade framför grinden och tittade på stugan, det nymålade staketet och de fina blommorna. Han tittade i sin mapp, och sedan tittade han på dem.
"Är det ni som skrev brevet?" frågade Bengt. Hans röst var mörk och sträng.
"Ja, det är vi," sa Erik. Han försökte låta modig, men hans röst darrade lite.
Bengt stängde mappen med en smäll. Han tog ett steg närmare grinden. Lars höll i staketet med händerna. Han var redo att prata. Han var redo att kämpa. Bengt tittade på dem i flera sekunder utan att säga något.