Mannen i mörkret var Johan. Han stod helt stilla under gatlyktan och bara tittade på mig. Jag slutade andas för en sekund. Hur kunde han veta var jag var?
"Är det något fel?" frågade Markus oroligt och tittade på mig.
"Nej... ingenting," ljög jag. "Jag tyckte bara att jag såg någon jag kände. Men jag hade fel."
När jag tittade tillbaka mot gatlyktan var Johan borta. Hade jag inbillat mig allting? Kanske var jag bara trött och stressad. Vi gick till tunnelbanan och sa hejdå. Markus kramade mig och sa att vi skulle ses i skolan på måndag.
Resten av helgen var en mardröm. Jag ringde till restaurangen som Markus hade rekommenderat. Ägaren sa att jag kunde få komma på en provjobbning på måndag kväll. Det var en bra nyhet. Om jag fick jobbet skulle jag kunna betala nästa hyra.
Men när måndagen kom, kom också problemen. På eftermiddagen knackade det hårt på min dörr. Det var Göran, min hyresvärd. Han såg argare ut än vanligt.
"Linnea! Öppna dörren!" ropade han.
Jag öppnade dörren försiktigt. "Vad är det, Göran?"
"Någon var här nere i trapphuset och frågade efter dig i morse," sa Göran argt. "En kille. Han sa att du var skyldig honom pengar."
Mitt hjärta sjönk. Johan hade varit här.
"Jag... jag vet inte vem det var," sa jag och tittade ner i golvet.
"Ljug inte för mig!" skrek Göran. "Jag vill inte ha några kriminella människor i min lägenhet. Jag vill inte ha problem med polisen eller några gäng."
"Han är inte kriminell. Han är mitt ex. Det är ett missförstånd bara," försökte jag förklara. Men jag kände att mina ord lät ihåliga.
"Jag bryr mig inte om vem han är," sa Göran bestämt. "Du har till slutet av månaden på dig att flytta härifrån. Jag vill ha ut dig ur min lägenhet."
"Men Göran, snälla! Jag har kontraktet. Du kan inte slänga ut mig bara så där. Jag har betalat hyran i tid!"
"Jag kan visst slänga ut dig. Jag äger lägenheten. Någon knackade på min dörr och hotade mig. Det står i kontraktet att man inte får störa hyresvärden eller grannarna. Du har till den 30:e, annars ringer jag polisen."
Göran smällde igen dörren. Jag stod kvar i rummet och kände mig helt tom. Nu hade jag ingenstans att bo. Jag måste hitta en ny lägenhet i Stockholm inom två veckor, vilket är nästan omöjligt.
Jag grät i en timme. Sedan tvättade jag ansiktet och försökte samla mig. Jag var tvungen att gå till restaurangen för mitt provjobb. Jag fick inte förlora den chansen också. Jag tog på mig svarta kläder och åkte in till centrum.
Jobbet var stressigt. Det var mycket folk, beställningarna strömmade in och jag sprang mellan borden. Men jag var duktig på det. Efter passet sa ägaren att jag fick jobbet. Jag skulle få jobba tre kvällar i veckan.
Jag var så glad när jag gick ut från restaurangen. Jag tog upp mobilen för att skriva till Markus och berätta nyheten. Men innan jag hann skriva färdigt kände jag en hand på min axel.
Jag vände mig om i panik. Där stod Johan igen. Han log inte. Han hade på sig en svart keps och mörka kläder.
"Trodde du att du kunde fly från dina problem, Linnea?" sa han med en kall röst. "Du är skyldig mig trettiotusen kronor. Och jag vill ha dem nu."