Johan Berg står i dörröppningen till vardagsrummet. Hela familjen Lindström tittar på honom i tystnad. Han håller i sin dator.
– "Midsommarafton är en tid för ljus och glädje," säger Johan långsamt. "Men i den här familjen har lögner växt i mörkret under lång tid."
Han lägger datorn på bordet och öppnar den.
– "Vi hittade en dold kamera i trädet vid parkeringen. Någon ville ha full kontroll över vem som kom och gick. Den kameran fångade exakt vad som hände klockan nio igår kväll."
Anna ser plötsligt väldigt blek ut. Erik lutar sig framåt med stor nyfikenhet.
– "Vem var det?" frågar Erik.
Johan vänder skärmen mot familjen och trycker på play. På skärmen syns Carl Lindström gå över gräsmattan. Någon smyger efter honom, klädd i en mörk jacka, och överraskar honom. Ett kort bråk uppstår innan Carl faller till marken. Sedan syns personen springa mot Eriks bil, öppna dörren och slänga in något. När personen vänder sig mot kameran syns ansiktet tydligt.
Det är Eva, Carls fru.
Hela rummet andas in samtidigt. Erik stirrar på sin mamma i total chock.
– "Mamma? Men... varför?" viskar Anna.
Eva tittar ner på sina händer. Hon gråter inte längre. Hennes blick är hård och kall.
– "Ni förstår inte," säger hon med en monoton röst. "I trettio år har jag levt i hans skugga. Han bestämde allt. Vad jag fick ha på mig, vem jag fick träffa. Och när han sa att han skulle lämna mig och sälja gården för att flytta utomlands med en mycket yngre kvinna... Då räckte det."
Johan nickar.
– "Du visste om testamentet. Du visste att om han dog innan papperet skrevs under och skilsmässan var klar, skulle du ärva allt. Och du försökte lägga skulden på Erik eftersom du visste att han och Carl bråkade."
– "Blommorna döljer inte sanningen," säger Johan tyst. "Hur mycket man än försöker dekorera."
Eva reser sig upp, utan att säga ett ord till. Johan sätter handbojorna på henne och leder ut henne till polisbilen. Anna och Erik sitter kvar i vardagsrummet, helt tysta i det stora, tomma huset. De har precis förlorat båda sina föräldrar på en enda kväll.
När Johan kör bort från gården, lyser solen fortfarande över midsommarstången. Dalarna är vackert, men Johan vet att han aldrig kommer att se på svensk sommar på samma sätt igen.