Morgonen kommer, men Sara och Erik är fortfarande trötta. De gör sig redo att åka.
"Jag vill åka tillbaka till stan," säger Sara.
"Vi tittar på bilen först," säger Erik lugnt.
Ute är det kallt och himlen är grå. Stora moln täcker solen, men det är ljust nog att se.
De går ut till bilen.
"Det var stora spår igår," säger Sara och tittar mot skogen.
De når bilen och Erik försöker starta den.
"Den startar inte," säger Erik oroligt.
Sara ser att han är nervös. Bilen är deras enda sätt att åka hem snabbt.
"Vad gör vi nu?" frågar Sara.
Erik försöker igen, men bilen låter inget.
"Vi kan inte åka idag," säger Erik och tittar på Sara.
Sara känner sig ledsen. De måste stanna här.
"Vi måste stanna en natt till," säger Erik, "men vi kan ringa efter hjälp."
De går in i stugan igen. Telefonen är på bordet.
Erik lyfter luren. Men det är tyst.
"Telefonen fungerar inte," säger Erik. De känner sig kalla inuti.
"Någon eller något gör detta," säger Sara rädd och tittar mot dörren.
De hör ljud igen, men nu är det tydligare. Ett skrapande ljud.
"Det är nog vinden," säger Erik, men han är inte säker.
Sara försöker tänka på vad de ska göra.
"Kanske vi kan gå till närmaste by?" säger hon.
Erik skakar på huvudet. "Det är för långt och för mörkt nu."
De sätter sig vid elden. Dagen går långsamt men ändå snabbt mot kvällen.
"Månen syns nu," säger Sara och tittar ut genom fönstret.
Erik tänder fler ljus. De pratar om vanliga saker men tänker hela tiden på spåren.
Kvällen kommer, och allt blir tyst igen.
"Vi måste försöka sova," säger Erik när de går till sovrummet.
De ligger tysta och lyssnar. Varje litet ljud känns stort.
Då hör de ett krafsande ljud vid fönstret.
Sara sätter sig upp snabbt. "Det är något där ute!"
Men när Erik reser sig hörs ett starkt ljud från stugan. Något har stängt av strömmen.
"Vad händer här?" Erik vill skrika men är tyst.
Sara håller honom hårt i handen. "Vi vet inte vad vi ska göra."
Ljudet kommer närmare.
Sara ser något lysa utanför, men vet inte vad det är.
De förstår att de måste gömma sig tills morgonen eller hjälp kommer.
Erik håller Sara nära sig. Tystnaden i stugan känns tung.
Men när de går ut i vardagsrummet känner Sara att något är fel.
Hon skriker. "Dörren är öppen...någon gjorde det!"