Sara och Erik kommer till en stuga i skogen i Värmland. Träden är stora och det är mycket snö.
"Det är så tyst här," säger Erik. "Inga ljud från staden."
"Ja, det är skönt. Vi kan vila här," säger Sara.
De går in i stugan. Rummen är små men trevliga. Det finns ett kök, ett vardagsrum och ett sovrum.
"Jag gör te," säger Sara och går till köket.
Erik tittar ut genom fönstret. Skogen är stor och mörk.
På kvällen sitter de vid elden.
"Det är så mörkt ute," säger Sara lite rädd.
"Ja, men vi är säkra här inne," säger Erik.
De hör något ute. Ett ljud i natten.
"Vad var det?" frågar Sara.
"Kanske en älg," säger Erik. Men han ser också lite rädd ut.
Sara går ut för att titta.
Hon kommer tillbaka och ser förvånad ut. "Erik! Det finns stora spår i snön."
"Låt mig titta," säger Erik och de går båda ut.
Runt stugan finns stora fotspår.
"Detta är inget djur jag känner," säger Erik tyst.
De går tillbaka in i stugan. De känner sig konstiga.
"Vi måste vara försiktiga," säger Erik. "Gå inte ut när det är mörkt."
Sara nickar och de låser dörren. Men de känner sig inte trygga längre.
De lyssnar på natten. Skogen känns plötsligt annorlunda.
"Vi vet inte vad det är," säger Erik tyst till Sara.
Det snöar stilla, men de stora fotspåren gör natten läskig.
"Vi kanske borde åka hem," säger Sara nervöst.
"Inte nu. Det är sent och mörkt. Vi tittar imorgon," säger Erik.
De går till sovrummet och släcker ljuset.
Utanför hörs ljud från skogen och något annat. Något som gör att de inte kan sova gott.