Elin står framför ishotellet i Jukkasjärvi. Vinden är mycket kall och känns på hennes kinder. Hon drar upp sin stora vinterjacka över hakan. Byggnaden framför henne är fin. Den är gjord helt av is och snö.
Men Elin är inte här för att ha semester. Hon är journalist. Hennes chef i Stockholm har gett henne ett svårt uppdrag.
"Du måste hitta bevisen," sa chefen igår. "Herr Bergman är en farlig man. Han tar pengar från företaget och ljuger för alla. Han tror att han är säker i Jukkasjärvi."
Elin tar ett djupt andetag och går in genom de stora dörrarna av is. Inne i receptionen är det tyst och kallt. En ung man står bakom en disk av is. Han har en tjock mössa och vantar.
"Välkommen till ishotellet," säger han och ler. "Har du en bokning?"
"Ja," svarar Elin och försöker låta lugn. "Namnet är Anna Lind."
Det är hennes falska namn. Hon kan inte använda sitt riktiga namn här. Om Herr Bergmans män vet vem hon är, är hon i fara.
Receptionisten tittar på en skärm. "Ja, Anna Lind. Rum 214. Det är en fin issvit. Här är din nyckel."
Han ger henne ett nyckelkort. "Kom ihåg att det är minus fem grader i rummet. Du måste sova i den speciella sovsäcken."
"Tack, jag vet," säger Elin. Hon tar sin lilla väska och går mot rum 214.
Korridorerna är långa och mörka. Isen lyser lite blått i mörkret. Allt är vackert, men också lite läskigt. Elin hittar rum 214 och öppnar dörren.
Rummet är stort. I mitten står en stor säng av is. Det finns isskulpturer i hörnen. Men Elin tittar inte på konsten. Hon börjar genast leta. Herr Bergman bodde i det här rummet förra veckan. Hennes källa sa att han lämnade något här.
Hon tittar under sängen. Inget. Hon tittar bakom isskulpturerna. Inget.
"Var är det?" viskar hon för sig själv.
Hon känner på sängkanten. Isen är hård, men plötsligt känner hon något litet av plast. Hon drar fram handen. Det är ett litet, svart USB-minne. Bevisen!
Elin ler stort. "Jag hittade det!"
Hon lägger USB-minnet i fickan på sin tjocka jacka. Nu måste hon bara lämna hotellet och åka tillbaka till Stockholm.
Plötsligt stannar hon. Hon hör tunga steg i korridoren utanför rummet. Någon kommer. Stegen stannar precis utanför hennes dörr.
Elin slutar andas. Hon står helt stilla. Handtaget rör sig långsamt nedåt.
Dörren öppnas. En lång skugga faller in i det kalla rummet. Det är en stor man i en mörk kostym. Han tittar på Elin med kalla ögon.