Jag heter Erik. Jag är polis. Jag är trettio år gammal. Jag kommer från Stockholm. Stockholm är en stor stad. Det finns många människor där. Det finns många bilar. Men nu är jag här. Jag bor på en liten ö. Ön ligger i skärgården. Den heter Sandön. Det bor bara tvåhundra personer på Sandön. Det är mycket tyst här. Jag tycker om det. Det är bra för mig.
Jag vaknar klockan sju. Jag stiger upp. Jag går till köket. Jag gör kaffe. Kaffet luktar gott. Jag dricker mitt kaffe. Jag tittar ut genom fönstret. Jag ser havet. Havet är stort och blått. Det är en fin dag. Solen skiner, men det blåser lite.
Klockan åtta går jag till polisstationen. Polisstationen är mycket liten. Den ligger nära vattnet. Det är ett rött hus med vita knutar. Det är bara jag och en annan polis här. Han heter Lars. Lars är min chef. Han är gammal och snäll. Han har bott på ön i hela sitt liv.
"God morgon, Erik," säger Lars när jag kommer in. "God morgon, Lars," svarar jag. "Hur är det idag?" "Bara bra, tack," säger Lars. "Det är en lugn dag. Det händer aldrig mycket på Sandön."
Lars har rätt. Det händer sällan brott här. Människor känner varandra. De hjälper varandra. Vi arbetar med små problem. En hund springer bort. En båt går sönder. Det är ett enkelt jobb.
Vi sitter vid skrivbordet. Vi läser papper. Vi dricker mer kaffe. Klockan blir tolv och vi äter lunch. Jag äter en smörgås med ost. Lars äter soppa. Efter lunchen går jag ut. Jag går en lång promenad längs stranden.
Jag går och tittar på fåglarna. Jag lyssnar på vågorna. Det är skönt. Plötsligt ser jag något. Det ligger en båt vid stranden. Det är en liten, vit motorbåt. Båten ligger stilla. Men något är fel. Den ligger för nära land.
Jag går fram till båten. "Hallå!" ropar jag. "Är det någon där?" Ingen svarar. Jag går närmare. Jag tittar i båten. Den är helt tom. Det finns ingen person i den. Det finns inga fiskesaker. Det är konstigt. Vems båt är det? Varför ligger den här?
Jag tittar noga. Det finns en röd jacka i båten. Jackan ligger på sätet. Det ligger också en liten väska där. Väskan är svart och stängd.
Jag tar fram min telefon. Jag ringer till Lars. "Hej, det är Erik. Jag är på stranden i norr. Det ligger en övergiven båt här." "En övergiven båt?" säger Lars. "Vems är den?" "Jag vet inte," säger jag. "Men den är tom. Det finns en röd jacka och en svart väska i den." "Stanna där," säger Lars. "Jag kommer direkt."
Jag väntar på Lars. Jag tittar på båten igen. Då ser jag det. Det sitter ett papper fast på väskan. Det är ett litet, vitt papper. Jag sträcker mig in i båten. Jag tar pappret. Jag läser texten på pappret. Det står: "Hjälp mig. Han kommer nu." Jag känner mig kall. Det blåser från havet. Vem har skrivit det här? Och vem är 'han'?