Linus tittade på Elsa. Hon var nervös. Hennes händer skakade lite.
"Ja," sa Linus långsamt. "Jag hittade lådan igår. Men den är låst."
Elsa log lite. Hon öppnade sin väska och tog fram en liten nyckel.
"Jag har nyckeln," sa hon.
Linus lade lådan på bordet. Elsa tog nyckeln och satte den i låset. Det sa klick. Hon öppnade lådan.
Inuti lådan låg ett fint halsband och många gamla papper. Det var brev.
"Min morfar hade den här affären," sa Linus. "Varför hade han din låda?"
Elsa tog ett brev och läste det. Hennes ögon blev blanka.
"Din morfar och jag var kära för länge sedan," sa Elsa. "Vi ville gifta oss. Men våra familjer tyckte inte om varandra. Vi var tvungna att träffas i hemlighet."
Linus var mycket förvånad. "Varför gifte ni er inte?"
"Min pappa tvingade mig att flytta till Stockholm," sa Elsa. "Jag skrev brev till din morfar, men han svarade aldrig."
Linus tittade på breven i lådan. "Men han sparade alla dina brev. Han glömde dig aldrig."
Elsa grät lite. "I det sista brevet skrev jag en adress," sa hon. "Vår speciella plats. Jag sa att jag skulle vänta på honom där."
Hon visade brevet för Linus.