Anna stod i bageriet och tittade på taket. Vatten kom från taket och rann längs väggarna. Mjölet var blött och förstört.
– Jag klarar det inte, sa hon tyst och satte sig på en stol.
Klockan var åtta på morgonen. Imorgon var festen, och hon behövde hundra bullar. Utan tak, ingen ugn. Utan ugn, inga bullar.
Hon började gråta lite. Hon ville att bageriet skulle fungera.
Då knackade det på dörren.
Anna torkade ögonen och öppnade. Det var Sara.
– Oj, vad har hänt? frågade Sara när hon såg vattnet.
– Ett träd föll på taket i natt. Allt är förstört, sa Anna.
Sara tittade på rummet.
– Nej, allt är inte förstört. Vi måste bara arbeta snabbt.
Sara ringde ett samtal på sin telefon. Sedan började hon flytta saker.
Efter en halvtimme stannade en bil utanför.
Saras bror, Erik, kom in. Han hade verktyg med sig. Två grannar kom också. De hade hinkar och handdukar.
– Vi kom snabbt, sa en granne. Vi vill inte att bageriet ska stänga.
Anna kände sig glad. Hon var inte ensam.
Erik gick upp på taket i regnet. Grannarna började städa golvet, och Sara hjälpte Anna i köket.
Men de behövde mer saker för att laga taket bra. Det kostade pengar och tid.
Plötsligt öppnades dörren igen.
Där stod Lars.
Anna tittade på honom. Vad ville han nu?
Han hade en stor låda med verktyg.
– Taket har varit dåligt länge, sa Lars argt. Jag borde ha lagat det. Min fru älskade det här bageriet.
Han gick fram till Anna och tittade på henne.
– Du bakar hennes bullar bra, sa han. Greta skulle ha gillat dig.
Han tog ut en hammare ur sin låda.
– Kom igen nu, vi måste laga ett tak. Sedan kan ni baka.