Hela lördagen luktade det kanel på gatan.
Taket var helt, och vattnet var borta. Lars och Erik hade arbetat länge. Nu satt Lars i bageriet, drack kaffe och åt en varm bulle.
– Den är nästan lika bra som Gretas bullar, sa han. Men du behöver lite mer smör i degen nästa gång.
Anna skrattade.
– Tack, Lars. Och tack för hjälpen med taket.
Hon var trött, men hon var glad. Hon och Sara hade bakat halva natten. Hundra bullar låg nu i lådor och var klara för festen.
– Du klarade det, Anna, sa Sara stolt när de bar ut lådorna till bilen.
Under eftermiddagen var det mycket folk i bageriet. Människor som hade hjälpt till kom förbi. Nya kunder kom också när de kände doften från gatan.
Anna kände många. Hon visste vad de hette och vilket bröd de gillade.
När kvällen kom stängde Anna dörren och låste.
Det var tyst på gatan igen. Hon städade köket. Sedan tog hon fram Gretas gamla receptbok.
Hon läste i boken. På sista sidan fanns en liten text:
"Ett bageri är mer än mjöl och vatten. Det är en plats för vänner. Ge dem bra mat, så bygger ni ett hem tillsammans."
Anna log. Greta hade haft rätt.
Hon hade slutat sitt stressiga jobb, men hon hade hittat något mycket bättre.
Hon tittade ut genom fönstret. Gatan var fin efter regnet.
För första gången på många år kände sig Anna mycket lugn. Bageriet på hörnet var hennes hem.