Tåget stannade på Stockholms centralstation. Jag tittade ut genom fönstret. Det regnade mycket. Människor gick snabbt med sina paraplyer. Alla verkade ha bråttom. Det var annorlunda än min lilla hemstad.
Jag tog min tunga väska och gick av tåget. Jag heter Linnea. Jag är 22 år gammal. Jag ska börja studera i Stockholm i höst. Men först måste jag hitta mitt nya rum. Det är ett rum i en lägenhet som jag ska hyra.
Jag tog fram min mobil och tittade på kartan. Lägenheten ligger på Södermalm. Jag måste ta tunnelbanan dit. Tunnelbanan i Stockholm är stor och lite svår. Jag gick ner för de långa rulltrapporna. Det var mycket folk och musik från en gatumusikant.
"Ursäkta, går den här tunnelbanan till Skanstull?" frågade jag en kille med hörlurar.
Han tog av sig ena hörluren och tittade på mig. "Ja, precis. Gröna linjen söderut. Du är på rätt plats," sa han och log. "Men du måste ta rätt tåg, vissa stannar inte där."
"Tack så mycket," sa jag. "Vilket tåg ska jag ta då?"
"Ta tåget mot Farsta Strand eller Hagsätra. Det står på skylten där borta."
"Okej, jag förstår. Tack för hjälpen!"
"Inga problem. Välkommen till Stockholm!"
Jag åkte fyra stationer. Sedan gick jag upp till gatan igen. Det var svårt att dra den tunga väskan på kullerstenarna. Husen var höga och gamla. Jag tittade på adressen i mobilen. Ringvägen 42. Det var här.
Jag ringde på porttelefonen. En mörk röst svarade direkt.
"Ja, vem är det?"
"Hej, det är Linnea. Vi har pratat på telefon. Jag ska hyra rummet hos dig."
"Okej, kom upp. Tredje våningen. Hissen är trasig, så du får ta trapporna."
Jag bar min väska upp för tre våningar. Det var jobbigt. När jag kom fram stod dörren öppen. En äldre man stod där. Han hette Göran. Han var min hyresvärd. Han hade en grå tröja och såg allvarlig ut.
"Hej, kom in," sa Göran. "Ställ väskan där. Här är hallen. Här är köket. Du får använda kylskåpet, men den övre hyllan är min. Rör inte min mat."
"Tack, jag förstår. Det är bra," sa jag.
"Här är ditt rum," sa han och öppnade en dörr i slutet av korridoren. Rummet var litet. Det fanns en säng, ett litet skrivbord och en vit stol. Fönstret vette mot en mörk bakgård.
"Vad tycker du?" frågade Göran. "Du sa att du behövde något snabbt."
"Det är fint. Jag tar det. Hur mycket är hyran igen?"
"Det står i kontraktet som ligger på skrivbordet," sa Göran och pekade på ett papper. "Hyran är sex tusen kronor i månaden. Hyran ska vara betald på fredag, annars åker du ut direkt. Jag vill inte ha några problem. Inga fester, ingen hög musik."
"Jag förstår," sa jag och läste snabbt igenom kontraktet. "Jag betalar på fredag."
Jag skrev under papperet. Göran gav mig nycklarna och stängde dörren. Jag var ensam i rummet. Jag satt på sängen och andades ut. Jag hade ett hem. Jag bodde äntligen i Stockholm.
Jag packade upp mina kläder. Jag la in lite mat i kylskåpet. Sedan gick jag ut på stan. Jag ville se mitt nya område. Jag gick till ett kafé och köpte en kaffe och en bulle. Jag satt vid fönstret och tittade på folk som gick förbi.
Det var mycket dyrare här än hemma i småstaden. Kaffet kostade femtio kronor. Jag måste verkligen hitta ett extrajobb. Studielånet räcker inte till hyran, maten och kurslitteraturen. Och jag måste spara pengar.
Plötsligt vibrerade min mobil på bordet. Jag hade fått ett sms. Jag tittade på skärmen. Det var från ett okänt nummer. Jag kände mig orolig.
"Jag vet var du är, Linnea. Du kan inte gömma dig i Stockholm. Om du inte skickar pengarna kommer jag att hitta dig."