Vi sitter på tåget. Tåget går långsamt. Det är jag, Emma, och mina två vänner, Sofia och Lukas. Vi åker till Kiruna. Kiruna är i norra Sverige. Vi vill se norrsken. Norrsken är grönt ljus på himlen. Det är fint.
"Är vi framme snart?" frågar Sofia. Hon är trött.
"Ja, om tjugo minuter," säger Lukas. Han tittar på sin mobil.
Tåget stannar. Vi går ut. Det är mycket kallt här. Det är minus femton grader. Det snöar mycket. Snön är vit och mjuk. Vi har mycket kläder på oss. Jag har en tjock, röd jacka. Jag har också mössa, halsduk och varma vantar. Sofia har svarta byxor och stövlar. Lukas har en stor ryggsäck.
Vi tar en taxi till vår stuga. Stugan är i skogen. Det är långt till staden. Taxin stannar och vi går ut. Skogen är tyst. Träden har mycket snö.
Vi går in i stugan. Det är en liten och gammal stuga. Den är av trä. Det finns ett litet kök, ett badrum och ett stort rum med sängar. Det är kallt inne också.
"Vi måste göra en eld," säger Lukas.
Lukas hämtar ved och tänder elden i kaminen. Det blir varmt. Vi sitter i soffan och dricker varm choklad. Vi pratar och skrattar. Vi mår bra.
"Tror ni att vi får se norrsken ikväll?" frågar jag.
"Kanske. Himlen är inte klar. Det snöar mycket," säger Sofia.
Vi är trötta efter resan. Klockan är elva på kvällen. Vi går och lägger oss. Jag sover i sängen nära fönstret. Sofia sover i sängen vid dörren. Lukas sover i en säng i hörnet.
Jag somnar snabbt. Det är varmt under täcket.
Mitt i natten vaknar jag. Jag fryser mycket. Det är kallt i rummet. Jag sätter mig upp i sängen. Varför är det så kallt? Jag tittar mot dörren.
Dörren till stugan är öppen. Den är helt öppen. Kall vind och snö blåser in i rummet.
"Sofia?" ropar jag. "Lukas?"
Lukas vaknar. Han tittar också på dörren.
"Vem har öppnat dörren?" frågar han.
Vi tittar på Sofias säng. Sängen är tom. Sofias kläder ligger på stolen, men hennes stövlar och jacka är borta.
"Var är hon?" säger jag. Jag är rädd.
Vi går till dörren och tittar ut i mörkret. Snön faller snabbt. Det är mörkt. Vi ropar hennes namn igen.
"Sofia! Hallå!"
Inget svar. Bara ljudet av vinden. Men sedan ser jag något på marken. Det är stora fotspår i snön. Fotspåren går från stugan och in i skogen. Men det är inte bara Sofias små fotspår. Det finns andra fotspår där också. Mycket stora fotspår, som inte ser ut som en människas fötter.